För intresserade valpköpare gör vi här ett försök att beskriva Axa som hund. Vi gör inga anspråk på att beskrivningen skall vara opartisk eller ens speciellt objektiv. Däremot så försöker vi så gott det går att undvika överdrifter eller enbart beskriva Axas positiva egenskaper. Ingen hund är helt perfekt, en sanning som såklart även gäller vår Axa.
Peter och Axa 2010, Nikkaluokta
Stamtavla:
Axas uppfödare heter Björn Larsson och har kenneln Exet´s . Björn hör till en av de mest rutinerade personerna vi har inom Vorstehklubben och har jobbat som utställningsdomare i många år. Just denna parning mellan Jazzamarken´s Krabat och Njords Ae Mixa har gjorts en gång tidigare. Skälet till att man valde att para samma föräldrar en gång till var givetvis att kull 1 blev så lyckad. Exempelvis så vann Axas storsyster Dixie, Riksprovet 2006. I Axas kull är 5 av 6 hundar jaktprovsmeriterade.
S60602/2006
J SE UCH Exet's Axa |
N17865/95
Nordarypa's Kv Rassmus |
N01175/92
Waco Av Dahlwinn |
|
N09154/92
Lundras Cindy |
|||
N23226/86
Ricco |
|||
DK23993/96
Lystlunds Howsa |
DK27906/92
Lötzsch's Bingo |
||
Axa som valp och unghund
Axa föddes 2006-08-31 och var den i särsklass största valpen i den kullen, hon var rent ut sagt fet. Sådan blir man som vi ser det av två skäl: 1. Ett brinnande intresse av mat. 2. Förmåga att knuffa undan kullsystrar och bröder och se till att man får de finaste bitarna själv. Just dom två egenskaperna får vi erkänna att Axa har behållit, hon är fortfarande väldigt intresserad av mat och äter i stort sätt allt som serveras. Vi gillar slanka hundar och motionerar dessutom en hel del så Axa har i vårt tycke en bra matchvikt ändå (en del tycker hon är för smal). Skulle vi låta henna äta som hon vill så törs vi knappt tänka på hur hon skulle se ut efter några veckor. Framfusigheten sitter också kvar men som vuxen kan man sätta finare ord på den såsom nyfiken, dådkraftig och kontaktbenägen.
Tiden som valp tillbringade hon tillsammans med vår Münsterhanne Barr som säkert åldrades något år under hennes första månader. Hans annars så fina öron blev alltmer hårlösa på grund av att en knubbig Vorstehvalp ständigt bet sig fast i dom. Hundarna har från början kommit mycket bra överens och man ser att båda gillar sällskapet, det verkar som om Axa bestämmer men någon gång då och då morrar Barr till på riktigt och då inser man att det nog trots allt är han som är chefen i deras förhållande.
Axa knappa tre månader, ser hur fint hon står!
När Axa var 7 månader gammal lyckades hon dra sönder båda korsbanden och menisk i vänster knä, exakt hur detta gick till blev aldrig utrett, det lektes rätt vilt både med "storebror" Barr och våra barn under den perioden och på något sätt så hände det i vart fall. Efter besök hos veterinären blev vi i stort sett uppmanade att avliva henne eftersom alternativet var en komplicerat operation med osäker utgång i kombination med rehabträning i 9-12 månader. Allt detta för en hund vars förtjänster vi ju inte ännu kunde vara säkra på. Självklart tvekade vi inte en sekund utan bestämde oss för operation.
Från första besöket hos veterinären till hon låg på operationsbordet på Strömsholm tog det undefär fem månader, under denna period gällde koppeltvång och lugna promenader. Att få Axa som ju inte hade ont i sitt knä att förstå poängen med detta hade sina utmaningar. Efter operationen var receptet detsamma, koppel och lugna promenader i kombination med ett och annat pass i rehab-bassäng. Tre månader senare kunde vi skoja till saker och ting genom att börja gå i skogen, gärna då i blåbärsris som tvingade henne att lyfta på benen ordentligt.
Efter ett halvår konstaterade vi att Axa i princip gått i koppel i ett helt år och nu får det vara nog. Detta beslut tog vi själva, veterinärerna rekommenderade ännu längre rehab men från dag 1 hade vi känt att dom nog baserade sin erfarenhet på hundar av annan typ än Vorsteh. Sagt och gjort, vi strök kopplet och Axa har mått alldeles utmärkt sedan dess. Vi har inte märkt några som helst tecken på att hon skall ha ont, vara stel eller liknande. Hatten av för de duktiga kirurgerna på Strömsholm! (sättet de opererade på kallas för TPLO)
Att jag beskriver denna del i detalj har att göra med två saker:
1. Axas skada kom av en olyckshändelse (trauma) och har inget med hennes gener att göra. Viktigt att påpeka detta när vi pratar avel. Axas armbågs- och höftleder är röntgade med högsta betyg (Grad A).
2. Att inte kunna träna en hund i perioden 6 - 18 månader sätter sina spår, hennes lydnad främst i fågelsituationer skulle kunna ha varit ännu bättre om vi haft möjlighet att nöta in korrekt beteende när hon fortfarande var ung.
Axa knappa två år, juni 2008
"Vuxen" är kanske ett relativt begrepp, vi tycker nog att Axa behållit sin glada humör och livliga temperament, hon är absolut ingen surtant. Fortfarande inga som helst problem med att uppföra sig hemma, hon skäller inte eller "beter" sig mot besökande. Kelig som en katt på gott humör. Framförallt så är hon lugn när inget händer, inget pipande eller tassande fram och tillbaka som annars kan förstöra stämningen rätt rejält i familjen som vill kunna se "Kontoret" på söndagar i lugn och ro.
Meriter från Prov, utställningar och tävlingar:
- Höga betyg på viltspår (godkänd anlagsklass)
- 10 /10 på eftersöksgrenarna spår och vatten och bästa spårhund resp. bästa vattenhund flera gånger
- 9:a på fält i öppenklass hösten 2011 (vilket leder till direktkvalificering till elitklass)
- Tillsammans med sina två lagkamrater segrare i årets Fågelhundsmatch, där Vortseh/Klm tävlar mot lag bestående av Pointer /Setter samt Breton (se referat i senaste numret av Svensk Vorsteh, nr 1 2012)
- Utsedd till SVK Östras bästa korthår 2011 under ordinarie prov, Granhagens vandringspris.
- 1:a i inofficiella draghunds DM (Stockholm) 2011 tillsammans med Peter på skidor.
- Svensk Uställningschampion, SEUCH, efter 4 certifikat i rad.
Vinnande laget i Fågelhundsmatchen, Axa längst till höger
Jakt:
- Fjäll: Vi har hunnit med tre säsonger på ripfjället så här långt, tre säsonger med dålig eller mycket dålig fågeltillgång. Trots detta tycker jag Axa gått över förväntan, hon lever på sin jaktlust och förhållandevis lätta kropp. Också bra är att hon håller, jag har jagat i perioder om upp till 5 dagar i sträck med henne alla tre åren utan minsta hälta eller stelhet. Trött har hon givetvis varit men inga som helst tecken på skador.
Axa och Barr på fjället
- Fält: Eftersom skillnaden mellan jakt (utan domare) och prov (med domare) är så liten så blir det mest träning eller prov på fält. Här i Stockholm är det i stort sett den chans som finns för att komma till fågel utan långa resor. Hursomhaver, Axa är som bäst på fält just nu och går bara valpandet bra så sätter vi sedan full fart på träningen mot Riksprovet 2012.
Axa och Barr vilar på väg ner från en vecka till fjälls,
ca: 8 kg var i klövjeväskorna.
- Skog: Vi jagar främst i Västmanländska skogar, senaste säsongen tycker jag att hon började ta väl mycket mark för sig och jobbade en del på att krympa hennes sök i tät skog.
Axa är SEUCH, aldrig fått mindre är cert på prov.
(kortet är ett bra exempel på vikten av att välja neutral bakgrund..)
Sammanfattningsvis kan man nog konstatera att Axa har en stor potential i det mesta hon tar sig för. Men från toppen är fallet högre och den som läser den samlade provstatistiken ser också att Axa misslyckats en del. Med undantag av tidiga prov så är förklaringen i stort dett densamma: Det går fort och Axa brister i lydnaden.
På denna länk hittar du samtliga prov Axa har gått i SVKs regi inkl domarnas omdömen. http://www.resultatdatabasen.se/SVKProvByHund.aspx?regnr=S60602/2006
Glöm inte att trycka på "beräkna hunden medelvärde" då får du en känsla för hur hunden är jämfört med tusentals tidigare provade hundar i samma ras.
Så här ser Axas medelvärden ut:
Utställningar och viltspår hittar du här: http://kennet.skk.se/hunddata/Hund_sok.aspx (fyll i Axas regnummer som är S60602/2006).
När vi nu valt att ta en kull från Axa gör vi det i den starka tron att Axa besitter mycket fina egenskaper som är värda att föra vidare, en helt besvärsfri uppväxt i kombinbation med mer ihärdig lydnadsträning hade tagit henne ännu längre än vad hon kommit hittils. Men är inte lydnad också en arvbar egenskap? Det är det säkert och i Axas fall så vore det i så fall en fördel, vi upplever henne om lättlärd, följsam och tycker vi har riktigt bra kontakt med henne. Men jämför gärna med en sportbil, ju fortare desto längre stoppsträcka!
Charleswood Nando
Att vi valde just Nando är ingen slump, när vi letade avelshanne fick vi honom rekommenderad av två riktiga rävar inom Vorstehklubben som sett honom jobba på fält. Det räckte med fem minuter för oss att förstå vad dom menade när vi själva såg honom. Han har i stort sett samma egenskaper som vi tycker gör Axa unik och kommer från en av Nordens mest välkända kennlar för korthårig Vorsteh.
Charleswood Nando
SE13275/2011
J Charleswood Nando |
FIN34047/08
FI UCH SE JCH Åslifjellet's Bhh Balder |
S17810/2004
J EUW-06 SE UCH FI UCH Charleswood Hurricane |
FIN20570/00
FI UCH FI JCH Alajoen Ares |
S28099/2001
J FI V-04 SE UCH FI UCH Fältmyran's Accra Ii |
|||
N23565/01
Dierge's Hekla |
N02069/95
Boss |
||
N17435/96
NO JCH Dierge's Maud |
|||
FIN26050/07
Charleswood Jessica |
FIN44611/04
SE V-06 SE UCH Armin Ii Vom Hege-Haus |
ZBDK0740/00
Ingolf Vom Hege-Haus |
|
ZBDK0824/01
Ostara Vom Hege-Haus |
|||
FIN26328/04
J EUW-06 SE UCH FI UCH Don Korleone's Babe Magnet |
FIN39703/02
FI UCH Don Korleone's Quintana |
||
FIN26636/97
SE UCH FI UCH Gleizz Fatale Barzini |
Nando är fortfarande ung men som avelshanne gäller det främst att ha de rätta anlagen och de syns tidigt. Nando fick en 8:a på fält i unghundsklass 2011 och cert på sin första utställning. Fler än vi har sett samma sak, avelsrådet för korthårig Vorsteh, Rita Ohlson valde att para sin tik med en kullbror till Nando. För mer information om Nando hänvisar vi direkt till ägaren, Sofia Eriksson, 073-8350047 eller sofiaeriksson_23@hotmail.com .
/ Slut /
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar