Ripåret 2018

25-31 augusti:
Detta år hade vi tur i lottningen och fick ett spännande område i Härjedalen. Skönt att slippa åka så långt och dessutom hade vi ju hört om de fina inventeringarna som gjorts i de södra fjällen så förväntningarna var sannerligen på topp när vi släppte Bosse, Berra och Fanta på premiärdagen.

Bra jobb av alla tre hundarna och jag själv kunde konstatera att Bosse fortsatt att utvecklas som fjällhund. Längre sök, mer hänsyn till biotopen utan att för den skulle släppa revieringen.
Det blev en del fågel men inte alls så bra som vi hoppats på, vädret gjorde att fåglarna sökte sig nedanför vårt jaktområde och vi fick rapporter om riktigt bra jakt för de som kunde hålla till precis vid trädgränsen.

Bosse & Peter

14-16 September

Nytt försök, denna gång i Västerbotten och nu hade vi med oss Bosse och hans syster Bira. Alltid lika kul att se de två hundarna tillsammans. Bira är den hund av valparna som kanske har fått med sig allra mest via generna och det mesta går lätt för henne. Samtidigt är Bosse en envis rackare och han lär sig hela tiden. Om Bira sprang cirklar kring Bosse när de som unghundar och släpptes på fjället för första gången så undrade hon nog vad brorsan fick all luft i från nu. Vi hade med oss sönerna (båda 16 år) på denna tur och de fick skjuta sina första ripor för "sina" hundar. Vi pappor tyckte det var jättestort men grabbarna tog det med ro.

Henrik & Bosse

Provåret 2017, även Bosse blir dubbelchampion

Fältprov: Ervalla 24/9

Inför säsongens två stora mål, Riksprov och Fullbruksprovet tyckte jag att det var lämpligt att släppa Bosse på ett fältprov som träning. Han var ju visserligen redan Jaktchampion med hjälp av sin 1:a på Fullbruksprovet från året innan men den kunde ju heller inte skada att ha två 1:a pris i ekl på fält också.

Ibland går det som man planerat och vi åkte hem som "äkta" Jaktchampions med två ettor på fält ekl.

I och med detta så är även Bosse dubbelchampion (Berra sedan tidigare), inte så illa att två av tre valpar blir det kan man tycka!


Riksprovet 2017: Gotland
Om vi börjar med Berra: Det är hund tillsammans med förare som går fältprov och denna gång fick Jim ett tråkigt samtal strax innan första släpp och kände efter ett tag att han inte kunde motivera sig att genomföra provet. Hundar är viktiga men det finns saker i livet som går före.

Bosse:
Vi hade en  lyckad dag på fältet bland Gotlands mer eller mindre helt vilda stam av rapphöns och fasan. Bosse visade upp sig från sin bästa sida vad gäller söket och vi lyckades hitta ett par rapphöns efter halva släpptiden ungefär. Fågelarbetet gick bra och nu startade jakten på fågeltagning nummer två. Tyvärr lyckades vi inte få fast någon mer fågel även om det var nära.

Dag två var det dags för släpspåret för Bosse. Jag gick upp tidigt och gjorde ett släpspår med medhavd gås, inga problem alls så det var med starkt självförtroende vi åkte ut till provplatsen. Samtidigt kände jag på mig att vi låg hyfsat bra till efter fältdelen så lite nervös var jag allt.

Fram till domaren, av med kopplet och "sök apport !". Bosse drar iväg men vänder efter 50 meter och kommer tillbaka till mig. Vill inte mer.
Tror aldrig jag blivit så besviken i provsammanhang, kan fortfarande inte fatta vad som hände, speciellt inte eftersom vi drog ett spår till en halvtimme senare och då apporterade Bosse utan problem. Något i situationen fick honom och vägra trots att han gjort samma apport rätt många gånger tidigare. Vad vet jag inte.  Har funderat mycket på det i efterhand och det jag hör från "di kloke" är att Bosse var trött mentalt och att jag absolut inte skulle ha "tjytränat" timmarna innan. Det kan stämma men å andra sidan brukar vi ju köra en 5-6 långa apporter med gås när vi tränar och jag har inte märkt att han blivit trött under träning.
Hursomhelst, både jag med Bosse och Jim med Berra fick åka hem till fastlandet med varsin underkänd hund.

p.s Bosse fick en 7:a på fältdelen med en fågeltagning.


Fullbruksprovet 2017: Skåne

100-årsjubileum, Bosse med ett 1:a pris från 2016 i bagaget, bättre än så blir det inte tänkte jag i bilen på väg ner till Mörrum/Svängsta.

Allt började bra med den långa apporten, bra sök och Bosse hittade fasanen ganska snabbt  och apporterade som han skulle: Flera av de riktigt duktiga hundarna åkte ut direkt på detta moment så det kändes som man hade passerat ett nålsöga.

Nästa moment: Lång apport med räv. Bosse sticker i väg men kommer tillbaka tom, skickar iväg honom igen men samma sak. Punkt slut

Här har man åkt 70 mil med en hund som har ett 1:a pris sedan tidigare och fått rejält med apportträning under sommaren och så gör han så här.

En observation från min sidan är att Bosse inte riktigt svarat på träning som jag tänkt mig, jag gillar att träna hund själv och sommaren på Öland gav mig både tid och bra förutsättningar att göra det. Frågan är bara om det gynnade Bosse. Tror ett av mina misstag har varit att jag upprepat samma moment för många gånger för att jag vill slipa på detaljer. Bosse har nog tyckt det varit roligt men tappat koncentrationen i takt med att han gjort samma sak upprepade gånger. Samtidigt har jag stått och gormat åt honom gällande simsätt och detaljer i avlämningen som kan ha blivit otydliga för Bosse i det stora hela och gjort honom lite osäker inför uppgiften som ändå är att simma/springa ut och hämta det fallna viltet.
Känslan jag har är att både Riksprov och Fullbruksprovet gått mycket bättre om jag mer eller mindre hade struntat i att träna Bosse sommaren innan och litat på att han klarade av momenten ändå. Ännu bättre hade nog varit att bara träna just den detalj jag ville fila på och inte kört hela momentet.

Rippremiären 2017

Inför denna säsong hade vi matats med den ena negativa inventeringsrapporten efter den andra så förväntningarna låg väl inte på topp direkt när vi satte oss i bilen och satte kosan norrut.

Väl på plats visade sig fågeltillgången vara OK, absolut inte något toppår men ingen katastrof heller. I stället spelade vädret roll, de två första dagarna med solsken och så gott som vindstilla gav oss ett fjäll som verkade vara nästan fågeltomt. Avslutande tre med mulet, småregn och bra vind blev klart bättre.

Peter tillsammans med Bosse dag 1

För min del kunde jag konstatera att Bosse numera verkligen inte behöver skämmas på fjället. Han tog för sig på ett helt annat sätt än tidigare år och det syntes tydligt att han har lärt sig var fåglarna brukar sitta. Dessutom höll han bra trots att vi jagade fem dagar i sträck och sov i tält på fjället.

Jim och Berra tuggade på ungefär lika bra som vanligt även om Berra fick spela andrafiol denna gång för att Jim skulle kunna ge sin unga tik Fanta den tid hon behövde.

Bira fick tyvärr stanna hemma, hennes husse och matte hann helt enkelt inte med denna gång.

Nu ser vi fram emot en lång säsong med Fullbruksprov och Riksprov som två höjdpunkter!

/ Peter

Inteckning i SVK:s vandringspris

Vår Bosse har utsetts till 2016 års vinnare av SVK:s vandringspris "Båten", bästa hund i fullbruksprovets vattenarbete.

Kul så klart och en bra sporre inför årets säsong då vi ser fram emot både fullbruksprov och riksprov!

 Bosse i vattenmomentet under 2016 års fullbruksprov, Foto: Ola Edenborg

/ Peter

Valpträff i Bruksvallarna 15 - 19 april 2017

Patrik Bergström på Vildskinnets Kennel bjuder alltid in sina valpköpare på en träff när hundarna hunnit bli ett år ungefär. Till denna träff  är även hanhundsägaren välkommen och den inbjudan var jag inte sen att tacka ja till.

Detta år kom valpägarna från olika delar av Sverige och både hundar och deras ägare hade mer eller mindre erfarenhet av att jaga med hund till fjälls vintertid. De med erfarenhet hade fjället som sin bakgård samtidigt som några aldrig hade släppt sin hund i den miljön tidigare.

Samtliga valpar utom en kunde komma, Bosse och Vesta i mitten

Schemat var två dagars fjällträning, en dags vila och sedan prov för de som ville dag 4. Vädret var alldeles fantastiskt med sol och perfekt skare täckt av några cm snö de två träningsdagarna och vilka dagar det blev!

Kombinationen av lättsprunget före, lagom vind och gott om fågel gjorde att samtliga hundar fick precis den träning vi hoppats på.

Patrik Bergström med Vildskinnets Vesta

Dag 3 växlade vädret och det blev varmare och tyvärr höll värmen i sig så att provet fick ställas in den avslutande dagen. Nu tror jag inte någon av oss blev speciellt besvikna för det utan vi åkte hem nöjda ändå.

För oss uppfödare så var det värdefullt att få se 6 av det 7 valparna arbeta under två dagar och både Patrik och jag slogs av hur jämna hundarna var. Visst syntes det att några hade hunnit skaffa sig mer erfarenhet än sina syskon men samtliga visade upp ett fint sök och prov på god jaktlust. Detta samtidigt som vi tyckte valparna var lugna och utan onödigt pipande.

Peter med Bosse

När vi skildes åt så lovade jag att anordna en träningshelg till hösten 2017 för att "fjällhundarna" skall få en chans att jobba på fält också och det skall bli kul att se detta gäng igen!

/ Peter

Fullbruksprov på Grönsöö 24-25 september

Detta år var det SVK Östra som arrangerade Fullbruksprovet och då var det ju lika bra att passa på. Träning i apportering och jakt ordnar sig ju naturligt så här års så det enda vi behövde göra var att fokusera lite extra på apporterna och dra några viltspår. I vart fall var det så vi tänkte...
Lite mer arbete än så var det allt men vi började i tid och slapp stressa igenom momenten. Och efter den lyckade provhelgen innan på Öland så kändes det som vi var väl förberedda.

Dag1:

1. Fritt följ/kvarstannade vid smygjakt: Inga problem alls, full pott 4+4 p
2. Blodspår: Gick jättebra, full pott, 16 p  
3. Skogsapport: Samma sak, full pott, 16 p
4. Lugn på pass: Inga problem, 8 p
5. Apportering tre fåglar: allt gick bra till den sista fågeln som Bosse släppte på mina fötter, 12p (av 16)

Sen var det dags för rävapporten: På Fullbruk är spåret 100 m längre än i "vanlig" elitklass. Den stora skillnaden är dock att hunden har arbetat en hel dag och alla är trötta, rejält trötta.

Hursomhelst: Bosse for i väg i god fart på spåret men kom tillbaka tom med ögonen i kors. Jag kommenderade apport en gång till och då vände han om och stapplade iväg. Förstå min lättnad när han strax var tillbaka med räven i mun. Han hade lagt den ungefär 50 m bort utan att vi såg varandra. Avlämningen blev inte perfekt den heller men räven var ju bärgad och vi var fortfarande med. 10p (av 20).

Dag 2:

Jag åkte hem på kvällen och missade domarnas genomgång. Det första jag fick höra vid samlingen på söndagsmorgonen var att vi bara var två hundar kvar som kunde gå till pris, alla andra hade misslyckats med räven. Nu blev inte pressen direkt mindre..

1. Sök under bössa: Att springa allt han har och vända på signal är lite av Bosses specialité så inga problem här även om det var hög vass, full pott 16 p.
2. Vattenarbete: 3 fåglar, samtliga på öar fick mig att bli nervös på riktigt.  Skulle han fatta att fåglarna låg på land? Jajamen! Bosse hämtade alla tre, bra avlämningar och vi inkasserade ytterligare en maxpoäng: 68p

Bosse på vattenapport, foto: Magnus Eklund

Så var det dags för det avslutande momentet: Fältarbete.

Här är det fråga om fältprov på samma sätt som vanligt, fart, vidd, reviering, fågelarbete, apport bedöms.

Vi startade på stubb i gassande sol och endast svag vind. Bosse jobbade på riktigt bra men ingen fågelkontakt för honom i det släppet. Släpp nummer två gick mer ut på att hitta fågel än att visa upp fältsöket och till slut står Bosse. Upp med armen och domaren med skytt börjar gå mot oss. 10 sekunder senare lyfter fasanen utan att vare sig jag eller Bosse rört en fena. Nu började tankarna snurra i huvet, "så nära men ändå inte".
Dagen avslutas med att övriga hundar får gå till bilarna och så var det bara jag och Mary Lostråle med Lovaktarens Birdie kvar.
Jag fick släppa först och Bosse sprang iväg och ställde sig! Ibland är det inte svårare än så. Normalt är man som mest nervös i dessa lägen men nu kände jag bara en befrielse, det skulle bli en fågeltagning och strunt samma om han så knallapporterar till Kina!
Bra avanze, upp flyger tre fasaner och Bosse är hyfsat lugn i skott och flog. Ingen fällning med hänsyn till jaktkalendern och efter en lyckad kastapport kunde vi änteligen pusta ut.

Även Birdie hittade fågel till slut och så var vi två hundar till pris.

Bosses totalpoäng blev 247p, han tappade bara tre poäng sista dagen och blev bästa hund i momentet "Sök under bössan", bästa fälthund samt bästa hund på långa apporten (från dag 1).

Eftersom gränsen till 1:a pris går på 225 poäng så kan ni säker ana åt vilket håll mina mungipor pekade (och pekar fortfarande två dygn senare då detta skrivs)

247p var exakt en poäng  mindre än de 248p Birdie skrapade ihop så det var bara att lyfta på hatten och gratulera Mary. Dom hade egentligen ingen direkt miss på något moment utan tuffade på bra i samtliga grenar. Speciellt bra var dom på räven där de fick full pott så de var verkligen värdiga mästare.

Mary Lostråle med Birdie, jag med Bosse, foto Ola Edenborg

/Peter

ps. 1a pris i Fullbruk räknas mot JSCH, eftersom Bosse fick ett 1a pris på fält på Öland helgen innan så är det nu bara ett godkänt viltspår i anlagsklass kvar. Sedan är Bosse dubbelchampion han med.

Fältprov Öland 17-18 September 2016

Även i år var vi med på Småland Östergötlands fältprov på Öland som jag tycker är en av årets höjdpunkter för en fågelhundsägare.
Det bjuds på en fantastisk miljö och fåglar som ställer stora krav på hundarna och ett arrangemang som har den där kvalitén som bara verkliga eldsjälar kan få till.

Dag 1:
Bosse visade att han återhämtat sig från fjället och passade på att springa lite extra nu när underlaget var hyfsat plant och bjöd på fast mark under tassarna. Värmen dämpade men i det stora hela tycker jag att han jobbade på riktigt bra och  bästa släpp blev det sista då klockan passerat 17 och det blivit svalare.
Den långa provdagen förklarades av att vi hade problem med att hitta fåglar och tyvärr blev det ett eff.

Bosse väntar, foto: Anne-Sofie Karlsson

Dag 2:
Mulet och lite duggregn gjorde dagen till perfekt att springa i för hundarna, full fart framåt  men innan lunch var det fortsatt trögt med fågeltillgången.

Allt vände på eftermiddagen och plötsligt hade vi rapphönskullar lite var stans. Bosse lyckades hitta sin i sitt fjärde släpp och allt gick bra.

Betyg 7 på fält, Totalt ett 1a pris i ekl. och bästa hund i sin klass för dagen!

Bosse på Öland, foto: Anne-Sofie Karlsson

/Peter